För några månader sedan kunde jag knappt lämna lägenheten utan att ta på mig en massa smink. Jag kände mig otroligt osäker om jag inte hade på mig foundation, concealer och allt annat som hör till. Trots att jag var omgiven av underbara vänner som själva inte använde smink, och om de gjorde det så var det väldigt enkelt och naturligt. Jag vet inte varför jag kände pressen av att spackla på en massa smink varje dag, men det var inte kul.

Det pågick i princip varje dag i flera år.

Nu under sommaren körde jag på mer naturligt smink, ingen ögonskugga, eyeliner mm. Av någon anledning har jag nu vant mig med ingen/minimal sminkning. Lite concealer under ögonen, puder i ansiktet och lätt ifyllda ögonbryn.

Det känns så befriande, jag blir klar så mycket tidigare på morgonen, känner inte av något smink i ansiktet samt att jag inte behöver tvätta av lika mycket varje kväll.

Men något saknar jag. Känslan av att ha ansträngt mig för att vara extra fin. Jag har ingen anledning till att ta på mig ögonskugga etc. på jobbet. Där går jag nu runt varje dag i tjocktröja och regnjacka.

Det är inte så mycket glamour över det hela.