Jag är helt medveten om att rubriken som jag valt låter lite töntig och cliché, men enligt mig så passar den perfekt. En ny blogg, en blank sida är ett bra sätt att börja på nytt. Så här är det, en början på något nytt, en plats där jag kan hälla mina tankar om livet och se vart det leder. Här är mitt liv.

 

Under hela det tredje året i gymnasiet stressade och oroade jag mig för vad som skulle komma sen. Ska jag plugga vidare? Ska jag vänta ett år? Eller ska jag börja jobba i någon klädaffär samt bli kvar där resten av mitt liv?

Jag hade ingen aning om vad jag ville göra. Det har jag inte nu heller. Och det är okej, jag är inte ensam om det.

 

Men nu undrar jag om det inte var ett misstag av mig att inte ansöka till universitetet och börja plugga. Det skulle öppna upp nya möjligheter för mig, jag skulle träffa nya människor som strävade efter samma saker som mig. Jag undrar ur långt tre år på universitetet skulle ta mig, både för att lära mig nya saker men också för att växa som en individ. Jag undrar dessa saker, men ett faktum som jag inte kan bortse ifrån är att jag inte vill studera i tre år till. Jag och skolan har aldrig blandats väl. Sara och plugga går inte hand i hand.

 

Så nu sitter jag här, och majoriteten av mina vänner ska åka iväg och plugga vidare medan jag springer runt i stan och delar ut CV:n. Mina älskade vänner som jag är så lycklig och tacksam över att få vara med. De är alla så passionerade, målmedvetna, färgglada och underbara. Jag älskar dem för hur de är, men samtidigt så avundar jag dem för hur säkra på sig själva de verkar vara. De vet vad de står för, vad de vill göra i livet och hur de ska göra det.